Jag gick ensam hem en natt från klintehamn till bjärkhaga (cirka 2 kilometer) och hade precis fått ett tungt besked. Gick i mörker, i kyla, i ensamhetens spår..hem till mitt boende mitt i den dunkla och dessutom nobla vintermörkret.
Jag möttes av en go kram från James som också på grund av ensamhetens mörka stig var lite ledsen samt hade ångest.
Vi slog våra tankar ihop och kastade fram min gamla kassettbandare (för er som inte vet vad det är så kan ni googla). Sedan skrek vi, slog på gitarrer och vips så skapades första hiten.
Låten heter: Ingen jävla linkin park i min bak.
Och syftar till att i någon mån gå emot de kommersiella radiohits som spelades för 10 år sedan.
Eftersom att vi inte var mycket för bas på den tiden (vem var det??) så lyckades vi skapa en nära kontakt med diskantdjävulen eller bjärkhaga satan som hen kom att kallas senare (musikbevis finns).
Njut
//Kråkan
